Jan Torsten (1938–2020)

Jan Torsten (1938–2020)

[Swedish text follows English]

I have a file on my laptop with 23 emails from Jan Torsten Ahlstrand. I received the first one on February 23 this year. It begins: "Dear Maddie Leach from Down Under!". The last three came in a flurry on November 20 and are variously signed: "Fountain greetings"; "With Corona-free greetings from Lund"; "I do wish you success with your ambitious project!". He was a man fond of exclamation marks, italics and bold type as tools of emphasis in his correspondence. When writing to more than one person, beneath his salutation he usually added 'Jan Torsten Ahlstrand, Former director of Skissernas museum (The Museum of Sketches for Public Art)—ensuring we not forget the post he held tenaciously from 1989–2005.

Jan Tortsen died on December 16, of complications related to COVID-19. Per Qvarnström emailed a couple of days ago to tell me. I felt tears welling as I read his short message, and an unexpected sense of loss. I never got to meet Jan Torsten in person, though we had planned to—with Per, Christer and Mats—in the bar at the Grand Hotel when I was in Lund in late October. I'd been a little irritated in my last email to him because, after sharing a link to this blog site, he had written to point out:

Dear Maddie,

As you certainly know, the correct name is The LTH Fountain - not only The Fountain! There are fountains everywhere on this planet, but there is only one LTH Fountain."

I replied:

Dear Jan Torsten!
Yes, of course. However, The LTH Fountain is not the name of our research project. Please be aware of this.
Our project is titled: The Fountain: An art-technological-social drama.
You will appreciate that a URL for any online platform needs to be shortened, hence the name of the link below as ‘fountain'

To which he replied:

Dear Maddie,

I understand your point, and I certainly remember that you mentioned that you were inspired to the subtitle ”an art-technological-social drama” from me. However, I do not quite understand why you could not include the three letters LTH in your research title, since it is the LTH Fountain which is your main focus. Or have I misunderstood you?

I followed with a more detailed response, referring him (a little self-righteously) to the project abstract which I had sent some time earlier, emphasising that we were undertaking "a respectful case study of sorts...[with] questions that apply to the LTH Fountain, but also to other public artworks, monuments and public objects."

His last message read:

Dear Maddie,

Thanks for the information about your research project. The LTH Fountain functioned as planned during its first ten years, i.e. during the 70s, in spite of all the troubles with too much wind pressure, sabotage and broken glasses. I saw it myself in function a couple of times during the 70s, and that was quite amazing, just great!!!

I have never seen anything similar in spite of the fact that I travelled around the world three times and even visited New Zealand a couple of times. But after 1980 The National Board of Building (Byggnadsstyrelsen) finished to maintain the LTH Fountain and left it to decay, sadly enough.  
Anyhow, I do wish you success with your ambitious project!

Sincerely yours, Jan Torsten Ahlstrand

Jan Torsten was a fervent, unapologetic champion for LTH-fontänen. His emails were full of superlatives and an unwavering commitment to what he considered an extraordinary object, one that he attributed to the genius of Klas Anshelm over and above Arne Jones. His desire was that it be restored and function in-the-world once again, reclaiming the status of a "visionary" artistic contribution to modernist Swedish art history. He took it upon himself, as a kind of duty I think, to remind me: "There are fountains all over the world but there is only one LTH fountain". But he also called it the "biggest failure of a public art work in Sweden".

In my own artistic process I often wait for a title to arrive—trusting a form of intuition, a sympathetic response towards 'found language'. In this project it arrived early, in Jan Torsten's first email to me, in the fourth paragraph: "...this long-lasting art-technological-social drama". Brilliant, I thought.

Looking back through my archive, I notice that he used a shortened version of the phrase in a following email, shifting the word "drama" to "dream": "the falling water gave this art-technological dream its visionary meaning!" I hadn't noticed this before, or perhaps I have forgotten, but it signals something worth thinking about. It creates a semantic shift, alighting more precisely on the sense of aspiration and disappointment embedded in recollections of LTH-fontänen. It produces another question: what happens when a drama becomes a dream?

To the memory of Jan Torsten Ahlstrand (2 juli 1938 – 16 december 2020).

Jan Torsten (1938–2020)

Translation by Anders Walfridson

Jag har en fil på min laptop med 23 email från Jan Torsten Ahlstrand. Jag mottog det första den 23 februari i år. Det inleds: "Kära Maddie Leach från Down Under!". De sista tre kom i en storm den 20 november, omväxlande signerade: "Fontän-hälsningar"; "Med Corona-fria hälsningar från Lund"; "Jag önskar dig verkligen framgång med ditt ambitiösa projekt!". Han var en man med förkärlek för utropstecken, kursiver och fetstil som verktyg för emfas i sin korrespondens. När han skrev till mer än en person brukade han lägga till 'Jan Torsten Ahlstrand, f.d. museichef för Skissernas museum' – så vi inte skulle glömma den tjänst han ihärdigt innehade mellan 1989-2005.

Jan Torsten dog den 16e december efter komplikationer relaterade till COVID-19. Per Qvarnström mailade och berättade för några dagar sen. Medan jag läste hans korta meddelande kände jag tårarna komma och en oväntad känsla av saknad. Jag kom aldrig att träffa Jan Torsten personligen, men vi hade planerat att ses – med Per, Christer och Mats – i  baren på Grand Hotel i Lund när jag var där sent i oktober. Jag hade varit lite irriterad i mitt sista mail till honom eftersom, efter att jag skickat honom länken till den här bloggen, han skrivit till mig för att påpeka:

Kära Maddie,

Som du bestämt vet är det korrekta namnet LTH-Fontänen – inte bara Fontänen! Det finns fontäner överallt på den här planeten, men det finns bara en LTH-Fontän.

Jag svarade:

Kära Jan Torsten!

Ja, självklart. LTH-Fontänen är däremot inte namnet på vårt forskningsprojekt. Vänligen notera detta.

Vårt projekt har titeln: Fontänen: Ett konst-teknologiskt socialt drama.

Som du säkert förstår behöver en URL för en online-platform kortas ner, och därav är namnet i länken nedan ‘fountain’.

På vilket han svarade:

Kära Maddie,

Jag förstår din poäng, och jag kommer så klart ihåg att du nämnde att du inspirerats av mig gällande undertiteln "ett konst-teknologiskt socialt drama".  Däremot så förstår jag inte riktigt varför du inte kunde inkludera de tre bokstäverna LTH i forskningstiteln, då det är LTH-Fontänen som är huvudfokus. Eller har jag missförstått dig?

Jag följde upp med ett mer detaljerat svar, där jag hänvisade honom (något självgott) till projektets sammanfattning som jag hade skickat tidigare, och betonade att vi gjorde "en sorts respektfull fallstudie… vars frågeställningar berör LTH-Fontänen, men också andra offentliga konstverk, monument och offentliga objekt."

Hans sista meddelande löd:

Kära Maddie,

Tack för informationen om ditt forskningsprojekt. LTH-Fontänen fungerade som planerat under sina första tio år, dvs under 70-talet, trots alla bekymmer med för högt vindtryck, sabotage och trasigt glas. Jag såg det själv ett antal gånger under 70-talet och det var smått fantastiskt, just great!!!

Jag har aldrig sett någonting liknande, trots att jag rest jorden runt tre gånger, och till och med besökt Nya Zealand ett par gånger. Men efter 1980 slutade Byggnadsstyrelsen att underhålla LTH-Fontänen, och lät den förfalla, sorgligt nog.

Hur som helst, jag önskar dig verkligen framgång med ditt ambitiösa projekt!

Med vänliga hälsningar, Jan Torsten Ahlstrand.

Jan Torsten var en passionerad, oförtruten förkämpe för LTH-fontänen. Hans mail var fulla av superlativ och ett orubbligt engagemang för vad han ansåg vara ett extraordinärt objekt, vilket han tillskrev Klas Anshelms geni över Arne Jones. Hans önskan var att den skulle restaureras och fungera i världen än en gång, och därmed återerövra sin status som ett "visionärt" konstnärligt bidrag till den svenska modernistiska konsthistorien. Han såg det något av en plikt, förmodar jag, att påminna mig: "Det finns många fontäner i världen, men det finns bara en LTH-Fontän". Men han kallade det också för det "största misslyckandet när det kommer till ett offentligt konstverk i Sverige".

I min egna konstnärliga process inväntar jag ofta en titel – en tilltro till en sorts intuition, ett sympatisk gensvar till ett 'funnet språk'. I det här projektet kom den tidigt, i Jan Torstens första email till mig, det fjärde stycket: "… detta långvariga konst-teknologiska sociala drama". Briljant, tänkte jag.

När jag går igenom mitt arkiv, noterar jag att han använde en förkortad formulering i ett efterföljande mail, skiftande ordet "drama" till "dröm": "det fallande vattnet gav denna konst-teknologiska dröm dess visionära mening!”. Jag hade inte tänkt på det tidigare, eller så hade jag kanske glömt av det. Det skapar en semantisk förskjutning, och uttrycker mer precist känslan av förhoppning och besvikelse som finns innesluten i minnena av LTH-fontänen. Det väcker också en annan fråga: vad händer när ett drama blir en dröm?

Till Jan Torsten Ahlstrands minne (2 juli 1938 – 16 december 2020).

Main image: Fontänen vid LTH Lunds Tekniska högskola Lund. Date unknown. Photo: Rolf Olsson. Source: Bild i Syd



Show Comments